Bild: runningonhappiness.blogspot.com/ Pinterest

Idag har jag ätit roaccutan ( isotretinoin actavis) i ungefär 50 dagar och det känns som passligt länge för att skriva lite om det och mina upplevelser.

Min hud har aldrig varit fruktansvärt dålig, men senaste åren har den allt jämt blivit ojämnare och helt enkelt i mitt eget tycke inte verkat välmående.  Jag stretade länge emot att gå till hudläkaren, men efter att ha spenderat tillräckligt av studiestödspengarna och tid på att rädda min hud så marscherade jag motvilligt till läkaren i december.

Det finns ju i princip tre alternativ; antibiotika (effektiv när man börjar, problemet återvänder när antibiotika-kuren är avslutad) p-piller med höga östrogenvärden (otänktbart för migränbarn som jag) och sedan Isotretinoin dvs. Roaccutan eller Accutane. Isotretinoin minskar hudens produktion av sebum, dvs talg. Talg är vad som orsakar förstoppningar i huden, dvs. finnar och i värsta fall acne av olika svårighetsgrad. 

Fick alltså roaccutan-receptet och en förläsning om de omtalade biverkningarna, men utgångspunkten att jag äter medicinen i minst 5 månader. Innebär att sol och sprit utesluts under den här tiden. Mycket visste jag sen tidigare, har ju läst på och konsulterat kompisar som också ätit kuren. Det är ändå läkarens uppgift att informera om biverkningarna, eftersom de är verkliga, och de flesta upplever dem i viss mån.  Biverkningarna och riskerna med medicinen måste vara kända för den som börjar kuren helt enkelt. Vanligast är att läpparna och ögonen torkar ut, vilket också jag märkte av sedan första dagen med medicinerna. Dessutom förekommer muskel- och ledstelhet och försämrat mörkerseende, båda som jag också en aning märkt av. Väntar alltså på försämrade levervärden, fosterskador och självmordstankar, även alla dessa potentiella biverkningar av roaccutan.

Huden då? De första dagarna tyckte jag huden lugnade ner sig märkbart, kändes torrare och kittlade lite inifrån, lite som om något krafsat inne i huden. Väldigt skönt faktiskt, fast huden inte kändes alls som min egen. Ungefär två veckor in i kuren började min hud reagera kraftigare och just nu verkar det som alla orenheter i huden kommer ut på en gång. Väldigt enerverande, tidvis känns det hopplöst, men det går förhoppningsvis om snart. Jag tycker ändå att huden ren blivit lenare, vilket ger en glimma hopp om den där perfekta huden som snart ska infinna sig.